En frisk och trygg hund kan göra stor skillnad för en annan hund som drabbats av en olycka, en förgiftning eller svår blodbrist. Som blodgivare lämnar hunden en begränsad mängd blod under kontrollerade former, och veterinärteamet ser till att både givare och mottagare är så säkra som möjligt. Här går jag igenom kraven, hur besöket fungerar, vilka hundar som passar och vad du behöver tänka på efteråt.
En frisk blodgivande hund kan rädda liv utan att behöva pressas
- Minst 27 kg och i god fysisk form krävs vanligtvis.
- Hunden ska vara frisk, lugn och kunna ligga stilla i 5-10 minuter.
- Vid första besöket görs hälsoundersökning, blodprov och blodtypning.
- En tappning tar ungefär 5 minuter, medan hela besöket ofta tar cirka 45 minuter.
- Blod lämnas normalt högst fyra gånger per år, beroende på blodbanken.
Vad en blodgivande hund faktiskt hjälper till med
Donerat hundblod används framför allt när en patient behöver snabb hjälp för att överleva. Det kan handla om en trafikskadad hund med stor blodförlust, men också om sjukdomar där blodets beståndsdelar inte fungerar som de ska. Jag tycker att det är viktigt att se donationen som en del av avancerad akutsjukvård, inte som en vanlig hälsokontroll.
| Blodprodukt | När den kan behövas |
|---|---|
| Röda blodkroppar | Vid kraftig blodförlust eller allvarlig blodbrist, exempelvis efter en olycka. |
| Blodplasma | Vid råttgiftsförgiftning, koagulationsrubbningar, leversjukdom och vissa former av blodförgiftning. |
| Helblod | Kan användas när patienten både har förlorat blodvolym och behöver nya blodkroppar. |
Efter tappningen kan blodet separeras i röda blodkroppar och plasma. På så sätt kan en enda donation ibland hjälpa mer än en patient, beroende på hur blodprodukterna används och förvaras.
Vilka hundar kan bli blodgivare i Sverige
Kraven kan skilja sig något mellan olika djursjukhus, men svenska blodbanker brukar söka stora, friska hundar med stabilt temperament. En lämplig kandidat väger normalt minst 27 kg utan övervikt och kan slappna av när den hanteras av främmande människor.
- Hunden bör ofta vara 1-3 år när den börjar och pensioneras vanligtvis runt 8 års ålder.
- Den ska vara frisk och inte stå på regelbunden medicinering.
- Vaccinationerna ska vara aktuella enligt blodbankens rutiner.
- Hunden ska kunna ligga stilla på sidan under hela tappningen.
- Den ska normalt vara född i Sverige och inte ha vistats utomlands, eftersom resor kan öka risken för vissa smittor. Undantag varierar mellan kliniker.
- Hunden får inte själv ha fått blodtransfusion.
- En tik får vanligtvis inte ha varit dräktig eller ingå i avel.
Rasen är mindre viktig än många tror. Boxer, schäfer, dobermann, greyhound, flatcoated retriever, rhodesian ridgeback och riesenschnauzer nämns ofta eftersom de relativt ofta har en blodtyp som passar många mottagare. Men även en blandrashund kan vara en utmärkt givare om hälsa, vikt och temperament stämmer.
Det räcker alltså inte att hunden väger över 27 kilo. En tung hund som blir orolig på undersökningsbordet är inte en bra kandidat, eftersom blodgivningen ska vara lugn och trygg för hunden varje gång.
Så går första besöket och blodgivningen till
Det första besöket används för att avgöra om hunden verkligen passar. På SLU:s blodbank anges att hunden ska vara fri från exempelvis kräkningar, diarré, bitsår och andra tecken på infektion under den närmaste tiden före besöket. Jag skulle därför alltid ringa blodbanken innan bokning om hunden nyligen varit sjuk, även om den verkar återställd.
- Hälsokontroll med allmän undersökning och bedömning av hull, kondition och temperament.
- Blodprov för att kontrollera blodvärden och utesluta sådant som kan skada mottagaren.
- Blodtypning, ofta med fokus på DEA 1, en viktig blodgrupp hos hund.
- Blodtappning från en halsven. Huden rakas och desinficeras, och själva tappningen tar vanligtvis omkring 5 minuter.
- Vila och belöning efteråt. Hunden får stanna en stund och erbjuds ofta mat eller något gott.
Vid en tappning lämnas ungefär 420-450 ml blod, men exakt mängd bestäms av veterinären och blodbankens rutiner. Hunden behöver normalt inte sövas, men den måste kunna ligga stilla utan att bli stressad.
Hela besöket tar ofta runt 45 minuter. Efteråt bör hunden ta det lugnt och undvika hård fysisk aktivitet under minst ett dygn, ibland längre om veterinären rekommenderar det. Blodgivning sker vanligtvis ungefär var tredje månad, alltså högst fyra gånger per år.
Blodgrupp och säkerhet är viktigare än ras
Hundar har flera blodgrupper, och den som ofta lyfts fram i transfusionssammanhang är DEA 1. Hundar som är DEA 1-negativa kan fungera som så kallade universalgivare i många situationer, men det betyder inte att blodet kan ges blint till vilken hund som helst.
Veterinären gör ett korstest före transfusion. Det innebär att givarens och mottagarens blod blandas i laboratoriet för att kontrollera att de är förenliga. Risken för reaktioner ökar särskilt om mottagaren redan fått blod tidigare, eftersom immunförsvaret då kan ha bildat antikroppar.
Resereglerna kan verka stränga, men de finns av en tydlig anledning. Fästingar och andra smittvägar kan föra med sig sjukdomar som påverkar blodkropparna och i värsta fall gör en donation farlig för mottagaren. Därför kan en hund nekas även om den är helt frisk i vardagen.
Blodbanker kan också kräva särskilda tester, till exempel kontroll av fästingburna infektioner. Kraven uppdateras och kan skilja sig mellan AniCura, Evidensia, SLU och andra kliniker, så den lokala blodbanken avgör alltid slutligt om hunden får börja donera.
Vad hundägaren får och vilket ansvar som följer med
Blodgivning är i Sverige normalt en frivillig insats utan kontant ersättning. Många blodbanker erbjuder i stället sådant som årlig veterinärundersökning, blodanalyser, vaccination eller fästingprofylax. Förmånerna är lokala och bör kontrolleras innan du anmäler intresse.
Den största vinsten är förstås att hjälpa en annan hund när tiden är knapp. Samtidigt ska du inte anmäla en hund som avskyr veterinärbesök bara för att den uppfyller viktkravet. Om hunden spänner sig, försöker fly eller blir rädd under hanteringen är det mer ansvarsfullt att avstå.
Läs också: Kennelhosta hos hund - symtom, råd och när veterinär behövs
Så anmäler du hunden
Börja med att kontakta ett djursjukhus som har blodbank och fråga om de tar emot nya givare. Ha hundens ålder, vikt, ras eller blandning, vaccinationsstatus, eventuella mediciner och tidigare utlandsresor till hands.
Fråga särskilt om åldersgräns, resekrav, provtagning, donationsintervall och lokala förmåner. En intresseanmälan betyder inte att hunden automatiskt godkänns. Veterinären behöver först kontrollera att donationen är säker för just den hunden.
Det viktigaste beslutet tas av hunden
En bra blodgivare är inte bara stor och frisk. Den ska också känna sig trygg, kunna vila under proceduren och återhämta sig utan problem. För mig är det den viktigaste tumregeln: hundens lugn väger tyngre än ras, titel och exakta kilon.
Är din hund en passande kandidat kan nästa steg vara mycket enkelt. Kontakta en blodbank, be om deras aktuella kriterier och låt veterinären göra bedömningen. En kort insats med regelbundna intervall kan ge blodprodukter som behövs akut för att en annan hund ska få en chans att komma hem igen.
